Monday, September 6, 2010

JS Smörgås

Idag är det dags för att prata om mat igen.
 
Och den bästa maten i hela världen: näringsrik och läcker amerikansk mat. Närmare bestämt vill jag prata om den bästa amerikanska maten. Jordnötsmör- och sylt- (JS) smörgåsen.

JS-smörgåsen har tre ingredienser:
1) bröd, 2) jordnötsmör
(på en sida), och 3) sylt.

Den bästa sylten är jordgubbssylt eller druvsylt. Jag tror att lingonsylt kan fungera ganska bra men det blir inte helt amerikanskt.

Gå och pröva det: mmmm. Välsmakande.

Min underbara flickvän är i ett ord underbar. Men hon vet inte hur viktig JS-smörgåsen är. Hon insisterar att JSsmörgåsar innehåller mycket socker. Det förstår jag inte! Jag tror att hon inte förstår mig. På JS-smörgåsar har man bara sylt och jordnötsmör och sylt. Det är allt. Man lägger inte till något socker. Ändå insisterar hon på att JS-smörgåsar innehåller mycket socker.

Som amerikansk gäller detta: om man inte lägger till socker så innehåller maten inte socker. Om man inte lägger till fett så är inte maten fet. Enkel t- ja? Så hamburgare har bara så mycket fett som man steker dem i. Eller om man vill ha lite mer fett så kan man alltid lägga till lite mer. Förstås skämtar jag bara. Men ändå!

Jag förstår inte varför svenskar bryr sig så mycket om maten.

JS-smörgåsar var jätteviktiga för mig när jag tränade brottning på gymnasietoch på universiteter. Sockret från sylten gav mig en skjuts av omedelbar energi och proteinerna från jordnötsmöret gav mig långiktig energi. Det var perfekt! Och det smakade bra. Så nästa gång svenskar kritiserar amerikansk mat för barn så tänk så här: ska ditt barn lyfta ett annat barn och försöka att besegra honom/henne?

Om så är fallet, låta dem äta amerikansk mat.

Sunday, September 5, 2010

Kyrkliv

Igår gick min sambo och jag till kyrkan. Jadå! Det var en toppenupplevelse. Jag måste säga att jag inte är religiös. Inte heller min sambo.

För ett tag sedan läste jag en uppsats om kyrkoliv i Sverige. Ett par dagar senare gick jag förbi Maria Magdalena kyrka vid Slussen, och jag gick in.. Jag såg prästen och blev nyfiken.

Prästen var en kvinna. Det var normalt att se en kvinnlig präst men sedan insåg jag att, i de flesta religioner, kan kvinnor inte vara präster. Konstig – jag vet! Men det är sant.

I Moldavien växte jag upp som ortodox kristen. Efter att jag hade flyttat till USA blev jag närmare den katolska kyrkan.

Gudstjänsten i den svenska kyrkan var också en lite annorlunda. I katolska och ortodoxa kyrkan var jag van vid att präster pratar mycket om politiska och sociala ämnen. När jag studerade i Boston åkte jag regelbundet till ärkestiftets katedral. Där predikade den kontroversiella kardinalen Law! Kardinal Law svarade för Bostons ärkestift under den stora barnmisshandelskandalen. Han vände sig ofta från talarstolen. Men även innan pratade han och andra präster om abort och Amerikansk politik.

Men religion i USA är inte så dålig. I många delar av USA är kyrkan det centrala i en kommun. Sociala aktiviteter och välgörenhet centrerar kring kyrkan. Jag antar att det beror på prästen (it all depends on the priest).

Men gudstjänsten i den svenska kyrkan var anspråkslös. Lagom – som svenskar säger. Prästen pratade om att hjälpa andra utan att predika. Hon pratade också långsamt så att jag skulle kunna förstå mer. Stämningen var mysig. Jag vet inte varför men nästan inga svenskar går till kyrkan.

Jag gillade prästen. Dessutom förstår jag inte varför inte andra religioner inte har kvinnor som präster. Jadå – kirkanliv i Sverige är intressant!