BOKRECENSION AV KALLOCAIN

Karin Boyes Kallocain är den kändaste svenska dystopiska novellen som visar hur livet kan vara om samhället kan penetrera mänskliga tankar. Novellen skrevs 1940: åtta år innan 1984 och åtta år efter Du sköna nya värld¸ de två mest kända dystopiska novellerna. Karin Boye var inspirerad av dåtidens problem i Sovjetunionen och Tyskland under Tredje riket. Som genre är boken dystopisk och det föll i svensk modernism.

Dystopiska noveller är en del av modernist perioden i litteratur (i Sverige och utomlands). Om en typisk modern novell har en ”avancerad berättarstruktur” som behandlar filosofiska idéer har dystopiska noveller ett enkelt språk men en komplex uppfinningsförmåga. Dystopiska noveller handlar om och kritiserar den nuvarande världen genom en fiktiv futuristisk värld som är extrem. Precis som en modern novell är författare av en dystopisk novell profetisk. I dystopi bor människor i en absolut mardröm där ett nuvarande problem (regeringens roll i samhället, avsaknad av privatliv, konsumentskydd, brist på intimitet) tas till en extremitet. Slutet är alltid tråkigt.

Novellen Kallocain är en perfekt exempel av en dystopisk novell. Det är välkänt i Sverige för sin intrig vars huvudkaraktär Leo Kall upptäcker ett serum som tvingar människor att berätta sanningen. Denna analys undersöker varför Kallocain är en viktig del av modern litteratur och vad vi kan göra för att öka novellens erkännande i världen.

I Kallocain handlade Karin Boye problemet av regeringens roll is samhället och vad som ska hända om staten kan upptäcka olagliga tankar. Novellen skrevs från ett jagperspektiv där Leo Kall, en kemist som är extralojal till staten, beskriver vad som händer efter att han upptäckte en vätska som gör det möjligt för människor att säger sanningen. Vätskan fungerar så att när man injiceras med vätskan kan man inte ljuga.

Novellen visar hur Leo Kall experimenterar med vätskan till forskningsoffer som är volontärer i Friviliga offertjänsten. De är människor som testats på och därför är de lägsta i samhället. Testen visar hur Kalls stat är delat i kaster. De som arbeta i Friviliga offertjänsten har inga liv och deras liv är stressade med oändliga tester som förstör deras hälsa och de flesta av dem blir ensamma. I ett av dessa test upptäckte Kall en konspiration som hjälper honom att vinna polischefens intresse som senare ger honom rätt att döma en person.

Problemet är dock att Leo Kall blir avundsjuk och paranoid. Det är typiskt för dystopiska noveller för att de examinerar hur människor reagerar till ett av samhällets problem. Här problemet ligger med Kalls växande makt som uppstår från hans upptäckt.

Kall blev avundsjuk på sin chef som är allt som han inte är. Kalls chef Rissen är lugn och godhjärtad. Han skyddar offren när de sade för mycket. Istället använde Kall sin upptäckt för att verka för en ny lag som kriminaliserar dåliga tankar. Till slut använder Kall kallocain på sin fru när hon sover. Hon avslöjar att hon inte hade en affär och att hon inte älskar Rissen. Kall förstår att för att vara i fred måste han eliminera Rissen och han bad det av polischefen.

Slutet är hypnotiskt. Som en typisk dystopisk (och modernist) novell är Kallocain profetisk. Kall inser sitt fel och han ber polischefen att stoppa Rissens dödsstraff. Polischefen nekar till att allt och han informerar Kall om att Kall fick uppdraget att injicera kallocain till Rissen. Rissen håller ett tal och Kall försöker att kommer ifrån alla interna strider. Han arresteras. Då är Kalls tankar hallucinogena. Han tänker att motståndskraften tog över staten och han tvingades att ”köpa” livet med sin uppfinning. Epilogen visar att Kall döms till fängelse. Hans verk överlever i hemlighet i samma auktoritära stat.

Kallocain är den perfekta novellen för vår tid, mer så än 1984 eller Du sköna nya världen. Bokens budskap är jätteviktigt för att det poängterar att även den löjligaste anhängare av staten kan fördömas. Eller som frasen säger ”ingen medsoldat över fyrti har gott samvete.”

Jag gillade novellen jättemycket. Novellens viktigaste budskap är att poängtera risken med att regeringen skulle läsa människors tankar. Intressant nog finns nu mekanismer för att upptäcka människors tankar – de är inte effektiva men de finns, till exempel under Kalla kriget upptäckte Sovjetunionens säkerhetsstyrkor (KGB) en vätska som hette ”sanningsserum.” USA använder ofta lögndetektorer för människor anställda vid statliga institutioner.

Risken är att människor kan missbruka dem för sin egen vinning. Det är precis det som Kall gjorde med sin makt för att köpa intressen med polischefen och yrka på en ny lag som fördömer människor för deras olämpliga tankar. Boken är ett underbart exempel på en dystopisk novell och det är tråkigt att boken inte är mer populär. Förhoppningsvis kommer sekretessproblem med internet att skapa större intresse för boken.