I mål Ö939-12 bestämde
Högsta domstolen att två barn med fadern i Tjeckien och modern i Sverige inte
ska överflyttas till Tjeckien. Högsta domstolen konfirmerade att modern har
vårdnad över barnen och det slutliga beslutet om var barnen ska bo.
Fallet handlar om många
omständigheter från föräldrarnas förhållande som påverkar barns situation.
Fadern, Tomas H., och modern, Silvie H., gifte sig år 2000. De hade två barn i
Tyskland och flyttade sedan tillbaka till Tjeckien 2006. De två barn vems
vårdnad disputerades är T. och K. och de föddes i Tyskland men spenderade tid i
Tjeckien mellan 2006 och 2010.
Modern och fadern bodde
tillsammans ti 2009 då de separerade. Parterna var överrens om att barnen ska
bo med modern och hälsa på fadern på helgerna och vissa lov. Parterna skylde
sig 2010 och de var överrens om att barnen fortfarande ska komma under moderns
uppfostring. Parterna var också överrens om att fadern ska betala
underhållningsbidrag och enligt tjeckisk lag hade han rätt att delta i viktiga
beslut rörande barn.
I maj 2010 flyttade modern
till Sverige. Hon informerade fadern om att hon hade erbjudits en ”ettårig”
anställning och han avsåg att ta anställningen. Fadern var skeptisk till att
barnen skulle följa med modern men kom parterna överrens om att det skulle vara
bra för barnen att åka till Sverige.
Ett år senare, i maj 2011, informerade
modern fadern att hon tänkte att stänna i Sverige. Innan ettårsperioden löpte
ut då Haagkonvention är tillämpning tog fadern kontakt med Centralmyndigheten
för att överflytta barn.
Målet behandlar
Haagkonventions tillämpning och hur mycket effekt ett beslut om intermistisk
åtgärd har. I november 2011 bestämde Stockholms tingsrätt att barnen ska stanna
med modern i Sverige. Tingsrätten resonerade att parterna var överrens om att
barnens vårdnad ska gå till modern. Komplikationer följde när Svea hovrätten
ändrade tingsrättens beslut.
Svea hovrätten
koncentrerade sin analys på tre saker: (1) begreppet ”hemvist”; (2) faderns
ansvar för vårdnad; och (3) moderns tillfälliga beslut att komma till Sverige.
Hovrätten bestämde att barnens hemvist fortfarande är i Tjeckien. Hovrätten
också bestämde att fadern ansvar för stora beslut i barns uppfostring. Vidare
såg rätten att moderns beslut att komma till Sverige var tillfälligt. Högsta
domstolen var dock inte överrens.
Högsta domstolen
analyserade tvisten från ett europeiskt perspektiv som gäller Haagkonvention
samt Bryssel II-konvention. Enligt Bryssel II-konvention ska ett beslut från en
europeisk medlemstat ersätta i en annan medlemsstat. Här såg HD att parterna
var överrens om att modern ska ha vårdnad över barnen. Vidar såg HD att tjeckiska
tingsrättens beslut att avslå faderns ansöka om intermistiska åtgärder var
dispositivt av artikel 49 om vårdnad i tjeckiska lagen. Artikel 49 var viktig
för att satta ut om fadern har vårdnad och om han har det hur stort ansvar har
han över barnen.
HD analyserade tjeckisk
domstolens beslut som säger att enligt den tjeckiska lagen har intermistiska
beslut bestämt att modern har rätt att bestämma ensam om barnen ska bo i
Sverige. Slutligen visar fallet hur komplicerade fallen om vårdnad och barns
överflytning är.
