1980 Haagkonvention om internationella bortföranden av barn

I mål Ö939-12 bestämde Högsta domstolen att två barn med fadern i Tjeckien och modern i Sverige inte ska överflyttas till Tjeckien. Högsta domstolen konfirmerade att modern har vårdnad över barnen och det slutliga beslutet om var barnen ska bo.

Fallet handlar om många omständigheter från föräldrarnas förhållande som påverkar barns situation. Fadern, Tomas H., och modern, Silvie H., gifte sig år 2000. De hade två barn i Tyskland och flyttade sedan tillbaka till Tjeckien 2006. De två barn vems vårdnad disputerades är T. och K. och de föddes i Tyskland men spenderade tid i Tjeckien mellan 2006 och 2010.

Modern och fadern bodde tillsammans ti 2009 då de separerade. Parterna var överrens om att barnen ska bo med modern och hälsa på fadern på helgerna och vissa lov. Parterna skylde sig 2010 och de var överrens om att barnen fortfarande ska komma under moderns uppfostring. Parterna var också överrens om att fadern ska betala underhållningsbidrag och enligt tjeckisk lag hade han rätt att delta i viktiga beslut rörande barn.

I maj 2010 flyttade modern till Sverige. Hon informerade fadern om att hon hade erbjudits en ”ettårig” anställning och han avsåg att ta anställningen. Fadern var skeptisk till att barnen skulle följa med modern men kom parterna överrens om att det skulle vara bra för barnen att åka till Sverige. 

Ett år senare, i maj 2011, informerade modern fadern att hon tänkte att stänna i Sverige. Innan ettårsperioden löpte ut då Haagkonvention är tillämpning tog fadern kontakt med Centralmyndigheten för att överflytta barn.

Målet behandlar Haagkonventions tillämpning och hur mycket effekt ett beslut om intermistisk åtgärd har. I november 2011 bestämde Stockholms tingsrätt att barnen ska stanna med modern i Sverige. Tingsrätten resonerade att parterna var överrens om att barnens vårdnad ska gå till modern. Komplikationer följde när Svea hovrätten ändrade tingsrättens beslut.

Svea hovrätten koncentrerade sin analys på tre saker: (1) begreppet ”hemvist”; (2) faderns ansvar för vårdnad; och (3) moderns tillfälliga beslut att komma till Sverige. Hovrätten bestämde att barnens hemvist fortfarande är i Tjeckien. Hovrätten också bestämde att fadern ansvar för stora beslut i barns uppfostring. Vidare såg rätten att moderns beslut att komma till Sverige var tillfälligt. Högsta domstolen var dock inte överrens.

Högsta domstolen analyserade tvisten från ett europeiskt perspektiv som gäller Haagkonvention samt Bryssel II-konvention. Enligt Bryssel II-konvention ska ett beslut från en europeisk medlemstat ersätta i en annan medlemsstat. Här såg HD att parterna var överrens om att modern ska ha vårdnad över barnen. Vidar såg HD att tjeckiska tingsrättens beslut att avslå faderns ansöka om intermistiska åtgärder var dispositivt av artikel 49 om vårdnad i tjeckiska lagen. Artikel 49 var viktig för att satta ut om fadern har vårdnad och om han har det hur stort ansvar har han över barnen.

HD analyserade tjeckisk domstolens beslut som säger att enligt den tjeckiska lagen har intermistiska beslut bestämt att modern har rätt att bestämma ensam om barnen ska bo i Sverige. Slutligen visar fallet hur komplicerade fallen om vårdnad och barns överflytning är.