Text om Lenroc tomtegubbe som gillar björksaft – med 32 partikelverb

Förlåt för jag inte är så kreativ men här är min text:

En dag dykte en tomtegubbe som hette Lenroc upp på en skog.  Han var stor, skinande vit och med stora svarta fläckar. Alla djur blandade ihop honom med en björk. Det hjälper inte att han ofta skär ned en björk och dricker björksaften (om du inte redan har provat det - gör det, det är jättegott).

Så naturligtvis satte han igång en kampanj för att prata ut om den gemensamma förvirringen. Kampanjen fokuserade på den vanliga förväxlingen av människor med träd.  Han bestämde sig för att ha ett massmöte. Massmötet kallades MET (män emot trädförväxling).

Först var han nervös. Innan mötet tänkte han på alla små tomtekillar som blandades ihop bara för att de hade valt att dricka björksaft. Han tänkte på hur lätt det är att bli vara påverkad, lätt att hela ens framtid gå ner och ramlar omkull. Han tränade och tränade så att han kunde göra sig av med all negativ energi.

Han slog ut allting och byggde upp en stor hörsal. Han klarade av sin nervositet. Han bad alla sina djurvänner att hjälpas åt med projektet. Även lejonkungen lånade honom pengar (lejonet  oroade sig inte för att han inte skulle få pengarna tillbaka).

Massmötet var en framgång! Alla djur deltog i massmötet. Från myrorna till lejonen och från kaninerna till elefanterna --- alla kom. Efter konserten kom Lenroc ut på scenen och bad alla att ge upp sina missuppfattningar. Han delade ut  ett glas björksaft till alla och frågade alla vad de måste ta ifrån mötet. När hela hörsalen var tyst tog han sitt glas och hällde det över sig.

Då förstod alla djur att när man dricker björksaft bli man inte en björk.

Alla djuren i skogen tyckte om massmötet. De förstod att bara för att man dricker björksaft måste man inte bli en björk. 

Nu äger kampanjen rum varje år. Lenroc fortsätter att dricka björksaft men man blandar inte ihop honom med en björk.

Metro Artikel om låga straff i Sverige

Jag har inte skickat den här insändare så det är bara en skrivövning (inte råd heller).

Insändare ang. artikeln nedan ur Metro, 14 mars 2011:

Bästa Redaktör,

Den 14 mars 2011 skrev du en artikel som kritiserar att svensk brottslag har låga straff. Metro gav Håkans anekdot som exempel.

Som trogen läsare av Metro kunde jag inte förstå hur du kan dra den här slutsatsen.  Först och främst presenterade du inte hela historien om vad som hände med Håkan och hur den svenska brottslagen misslyckades att behandla denna situation. Du sa att "han [Håkan] fick flera slag i ansiktet och sparkar mot kroppen och blev hotad till livet." Det verkar tillräckligt seriöst för en fällande dom för misshandel utan förmildrade omständigheter.

Vanligtvis döms man för misshandel "till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader." [BrB3:3] Sex månader för misshandel är mycket. Sveriges brottslag har tillräckligt stränga straff.

För den andra, trots att du tycker att Sverige har låga straff undrar du om rättsväsendet fungerar väl. Det är en annan sak. En fällande dom beror på många  faktorer inklusive bevis som lagts fram, åklagarens kapacitet och statliga medel. Dessutom förekommer alltid fel. Fel i rättsväsendet händer oftare än man föreställer sig.

Sveriges lag är inte perfekt och det finns problem i straffbestämmelser.   Men den här är inte ett av dem. Jag råder dig att efterforska om exakt vad som hände och vad som var felet och sedan rapportera om det.

Tack.

Polismuseet – vilken trevlig metod att lära om det svenska samhället

Tyvärr kunde jag inte komma med min klass till polismuseet, så istället åkte jag under sondagen till museivägen 7 på Gärdet för att läsa om hur polisen arbetar i Sverige. 

Museet ligger på den nya sidan av Stockholm, bredvid USA:s ambassad, där tre andra museer också ligger. Etnografiska-, tekniska- och sjömuseet ligger närheten.

Uniform

Från första synen såg museet bra ut. Min första upplevelse var att se en bombtekniker och en bombrobot. Det var detsamma som i ”The Hurt Locker” (den största amerikanska filmen om bombtekniker i Irak) fast i verkliga livet. De fanns också en uniform för piketpolisen som hade två tårgasbehållare, en kniv och en pistol med två magasin (förmodligen med gummikulor). Det fanns också en intressant del om kvinnors medverkan i polisvärlden.

Bilden av Poliser

Ett gripande avsnitt var om bilden av poliser – någras åsikter var kritiska, några presenterade poliser som hjältar. En gömd del hade musik om poliser – det fanns en sång av Timbuktu som handlade om att döda polismän. En originell utställning var delen med en dokumentär om de största våldsbrotten i Sverige, morden av Olof Palme och Anna Lindt.

Diagram 

På andra våningen fanns ett spännande diagram med varje steg i rättsväsendet, från brott till fängelse. Det hade många detaljer om rättväsendet inklusive överklagandeprocessen. Vår bok har en detaljerad beskrivning men den här var mycket bättre och mer detaljerad.

Polisbilen

Vid in- och utgången såg jag en polisbil. I Sverige använder de SAAB kombi som är lite moderlig (jämfört med i USA:s  häftiga Ford Victoria). 

Jag tittade inuti  och blev förvånad över hur dessa bilar inte har något skyddande glas mellan polisen och den arresterade. Jag frågade i förbigående en tjej som arbetade där vad polisen gör när de transporterar en arresterad man. Hon sa att en polis kör bilen och en annan sitter bredvid den kriminella. 

Naturligtvis frågade jag var de gör när man har två eller tre personer som är arresterade. Hon svarade att de har en kriminell i varje bil och om polisen har mer än en person ringer de efter en annan bil. Jag tänkte att det inte är så effektivt.

Snus - det inte så dåligt men jag skulle inte använda det

Bästa ”en fräschare vardag”,

[Inledning]

För att svara på ditt korta brev om snus måste jag säga att jag bryr mig inte om snus. Inte alls. Naturligtvis är det ”äckligt.” Du sa att det är motbjudande.  Jag håller inte med det: trots att snus inte är behagligt är det ett bra alternativ till rökning.

[Argument]

Mitt svar kommer att fokusera på tre saker. Först skriver du ”det är inte så trevligt att sitta på bussen när någon tar upp en snusdosa.” Absolut. Jag håller med dig. Men det är inte heller så trevligt om man gör två tusen andra saker.  En annan sak är att peta sig i näsan eller bita sina naglar. Du har rätt till en åsikt. Men bara för att du inte gillar snus betyder det inte att folk inte kan använda det.

För det andra skriver du att ”snus luktar illa.” Det är sant. Du kan tänka i absoluta termer som du vill och jag kommer att respektera din åsikt.  Det är bättre att tänka i relativa termer. Människor som använder snus röker inte. De röker inte framför dig. De slänger inte cigarettfimpar på gatan. Kanske kan man slänga snus men varje snusdosa har en trevlig  skräpdel som fungerar bra och som man använder mycket. Mer så än med cigaretter.

För det tredje föreslår du att man ska införa ”snusfria zoner.” I Iowa har jag arbetat med det lokala förbudet av cigaretter som staten införde för alla offentliga byggnader. Det var en bra och rimlig plan men den kostade mycket pengar att införa. Man kan utöka det nuvarande förbudet på cigaretter till snus också men det förbudet kommer nog att bli restriktivt och kostsamt att införa.

[Avslutning]

Sammanfattningsvis: den första gången som jag hörde om snus var 2004, innan min juridiska utbildning när jag jobbade som finansiell analytiker och vi analyserade om snus kan införas i USA. Jag hörde att i Skandinavien använder man tobak i en konstig form. Man tuggar det inte och röker det inte heller. Man sätter bara en liten påsa under läppen. Konstigt tänkt jag – och vi kom fram till att snus var lite för konstigt för USA. Herr/Fru ”en fräschare vardag”, om en sak är konstig är den inte värd ettförbud. 

Titta på det som ett kulturfenomen. Alla utlänningar ser det på det sättet. 

* Kampanj för svenskt snus i Sankt Petersburg (Ryssland), läsa: Svenskt snus - när att röka är inte kul.

En skriftlig jämförande analys av filmen och boken Ondskan

För en eller annan anledning har Ondskan blivit en bok som varje student måste läsa och diskutera. Jag kan vara oense med hur användbar boken är för studenter av svenska som andra språk men nedanför följer en kort recension av boken och filmen som jag tycker är jättebra.

Boken:

Boken följer Erik Ponti, en kille som är fysiskt misshandlad av sin styvfar och sin lärare i sin offentliga skola. Eriks far är jättegrym. Förutom att slå Erik dödar hans styvfar två hundar och sa att Erik gjorde det. Erik var ledaren för ett gäng. Efter en stor skivstöld, är Erik förvisad från skolan. Hans mor sålde en tavla så att Erik kan gå på internatskola.

Internatskolan var inte bättre. På den offentliga skolan slog lärare studenter, men på internatskolan slår äldre studenter de yngre studenterna i vad som kallas kamratuppfostran. Erik var tuff så han vägrade att straffas. Hans beslut gav honom mer problem. Först, var han arresterad i sitt rum. Det var bra för att han började plugga. Senare tvingades han att göra konstiga säker som att gräva ett hål eller putsa någon annans skor.

Allt slutar bra. Erik får bra betyg i skolan, kommer hem och ta sin hämnd på sin styvfar. Till slut kallar han sin styvfar ondskan, när han försöker att slå Erik. Eriks bekämpade sin styvfar och förstörde sin egen ondska!

Filmen:

Filmen likar boken utom att i början av filmen är Erik, inte så dålig. Boken som har fler sidor kan diskutera hur dålig Erik var när han blev misshandlad av sin styvfar. I en 110 minuters film är det svårare att presentera detsamma. Filmen koncentrerar sig på Eriks tid på internatskolan så den utelämnar när Erik var i gänget och hela historien med hunden.

I filmen är grabbarna inte som jag föreställde mig. Från boken tänkte jag att Erik var mer aggressiv. Det svårt att se Eriks utveckling i filmen.

Allmänt intryck:

Jag har inte läst hela boken, bara skolans sammanfattning, men jag vill läsa själva boken.

Jag tycker också att filmen inte fångar bokens kontext—utom kanske en mening av Silverhielm när han kallar deras idrottstränare socialdemokrat—historien utspelar sig på 1950-talet, när Sverige hade de största sociala ojämlikheterna.

Historien är en bra lärdom för andra länder med stora sociala ojämlikheter.

Är den amerikanska drömmen död?

Ärligt talat gillar jag inte att använda verb i s-passiv eller deponensverb. Men jag måste göra det för min lilla uppsats, så här kommer en liten historia:

Är den amerikanska drömmen död?

Det finns en tidningsledare som var publicerad i The Guardian, med titeln ”Miljoner arbetslösa signalerar att den amerikanska drömmen är död (Jobless millions signal death of the American dream).”  Nu finns det så mycket negativ information om USA, så jag skäms över att det här inlägget också kan vara lite negativt. Jag hoppas verkligen att det inte är det.

Jag är i Sverige nu och jag älskar mitt nya land. Jag giller det så mycket att jag pluggar svenska hela tiden.  Efter ett år kommer jag att vara ganska bra (varför bara ganska bra – det är för ett annat inlägg).  Men en blogg finns till för att diskutera och umgås i en virtuell miljö – för att analysera frågor och uttrycka sina känslor.

Situationen i USA är inte bra! Och från vad jag läser kommer det inte att bli bättre snart. Vi kan låtsas att allt är bra i USA.  Man tänkte att allt skulle bli bra om regeringen löste krisen i den privata sektorn. Men nu är situationen sämre än förut för att hälften av staterna står inför konkurs.  En vän skickade ett mejl till mig och de andra personerna i min klass som sa:  ”dött är det stora amerikanska imperiet, länge leve Kina.” Det var innan han flyttade till Kina. Det var lite överraskande.  

Jag längtar efter USA, som hade mottot: om man svettas och jobbar hårt trivs och lyckas man! Men jag kan inte säga att det är sant. Inte nu. Inte i denna kris.

Du kan också kommentera här:

-          Om jag hade alla nu skulle jag vara lycklig?

-          Om jag kunde byta någonting skulle jag göra det.

-          Om jag fick en sak skulle den inte bara vara en sak. Det kommer att vara SAKEN! Merde, det är ett uttryck som man inte kan översätta.

-          Om alla människor röstar skulle alla krig sluta?

-          Om jag inte hade börjat läsa svenska skulle jag börja en blogg? Svaret är nej!

-         Om det hade varit 30 grader varmt i dag skulle vi leva i Sverige? Svaret är nej igen! Egentligen älskar jag det svenska vädret. Det är exotiskt för mig. Men jag vet inte hur länge det kommer att hålla.

-    

Vad är mest exotiskt? Snöiga Sverige eller varma sköna Bahamas?

-        Om jag inte hade gjort den här övningen skulle jag skriva någonting här. Min sambo skulle också bli uttråkad för hon är kanske den enda som läser detta barnsliga poop.

Fattas (lack), finns (is), låtsas (pretend), skäms (feel ashamed), umgås (socialize), trivs (thrive), lyckas (succeed), misslyckas (fail), svettas (sweat).