Studiebesök: Strindbergsmuseet

Jag kunde inte välja en bättre dag för att besöka Strindbergsmuseet än förra lördagen då Stockholm stötte på lite regn och stadens uppmärksamhet var på Stockholms maraton. På Drottninggatan 85, bara 50 meter från Rådmansgatans tunnelbanestation ligger Strindbergs sista lägenhet, den enda boning som fortfattare står kvar. Hans lägenhet är ganska stor och August Strindberg (1849 - 1912) flyttade där 1908, bara ett år efter den välkända arkitektfirman Hagströ & Ekman ritat det i en modern stil med centralvärme och telefonlinjer. Denna lägenhet kallas blå tornet.

I blå tornet upptäckte jag att denna lägenhet är precis den som Strindberg flyttade till efter sin tredje skilsmässa med Harriet Bosse. Strindberg gifte sig med Harriet Bosse när han var 51 och hon var 22 år gammal. Äktenskapet varade bara mellan 1901 och 1903 men detta var den mest kreativa perioden för Strindberg. Perioden mellan 1903 och 1908 var tumultartad då han flyttade till blå tornet för de sista åren i livet. Strindberg dog i magcancer år 1912.

Varje rum har en distinkt känsla. Sovrummet är ganska litet. Sängen är normalstor. I lägenheten är möblerna och föremålen huvudsakligen i original och tapeterna och textilierna är noggranna rekonstruktioner. Jag gillade verkligen hans lilla lampa som Strindberg kallade ”min vackraste elektriska lampa med röda ögon.”

Men den samma balkongen som såg Strindbergs tog, i facklornas sken, emot en hyllning från över 10 000 personer på sin födelsedag den 22 januari 1912 har nu framsida vänd en ful byggnad från 1960-talet.

Salongen har ett paradoxalt interiör. Det är särskilt inbjudande men också avlägset. På bordet finns det en kaffekokare. Han hade inte ett kök för att under den här tiden gav hyresvärden (Fru Falk) honom mat och när hon inte kunde göra det beställde han mat från en restaurang. Kaffekokare var hans enda sak för matlagning. Strindberg ”scenograferade” salen rund sina idoler, bl.a. Schiller, Goethe och Bethoven.

I arbetsrummet finns hans ”pedantiskt” ordnade skrivbord. Det var intressant att läsa att han angrep olika företeelser—speciellt kungadyrkan, vilket är ett ämne som är aktuellt än idag. Härifrån har han skrivit alla kontroversiella svar till tidningar som påbörjade en stor debatt om vardagliga saker som vi vettar nu Strindbergsfejd.

På lägenhetens andra sida kan man se den andra sidan av Strindberg. Som det visar sig var Strindberg också en jätteduktig målare. På museet finns originalet av Svartsjukans natt som Strindberg målade i Berlin 1893. Denna målning målades i bara svart och vitt, mina favoritfärger—och den har också mycket ilska och förtvivlan. Målningen är ett vattenfall i mitten av världshavet och den kan vara en noggrann beskrivning av Strindbergs verk. 

Det bästa citatet om Strindberg, tycker jag, kommer från Olof Palme som sa ”Moderaterna borde läsa August Strindbergs Röda rummet. Och den där snickaren han säger: ge oss arbete och ge oss anständiga löner så behöver vi icke era förmaningar. Det är liksom rätt på Strindbergs tid och det står fast än idag.” Besöket på museet tvingade mig att inse inte bara kraften i Strindbergs litteratur men också styrkan av Olof Palmes synpunkter på hur Strindbergs kommentarer tillämpas idag.