Recension av Anna-Karins Håkanssons ”För framtidens segrar” från Departure-serien på Stockholms dramatiska högskola.

Inledning: Vanligtvis gillar jag inte enmansteater men Anna-Karins Håkanssons pjäs ”För framtids segrar” visar en extraordinär skriftlig talang, ett mästerligt utförande av fyra roller och underbart interaktiv dialog.

Sammanfattning och analys: Pjäsen börjar med en person som sjunger en låt med hög röst och sedan byts det till starkt ljus strålande mot publiken. Den första karaktären är inbjudande med en adress till publiken. Som ett företags ”pep-rally” började det med ett skrik att hon (för hon är troligtvis en kvinna) älskar företaget och att man alltid har ett val att vara en vinnare eller en förlorare. Det här ämnet passar till tre andra karaktärer–som spelas av samma person–som strider mot att passera budskapet till sina kunder. Företaget hjälper ”förlorare”-människor som troligtvis kom ut från fängelset eller narkotikamissbruk - att förändras till ”vinnare”. Temat om valmöjligheter och om trycket att bli en vinnare passerar från företagets VD till tremannalaget och till kunden.

Det finns tre uppsättningar: (1) företagets VD som pratade till alla; (2) de tre karaktärerna som pratar med varandra, och (3) de tre karaktärerna som riktar sig till kunden, där lagledaren pratar mest.

Tremannalaget består av: (1) en manlig lagledare; han bryr sig om andra men han gör allt för jobbet; (2) en galen, papegojliknande kvinna som vill ha mest utan att tänka på kostnaden för det, och (3) en ny, svag, och idealiskt arbetare som till slut dödar till slut kunden och föreslår att de ska förstöra bevisningen, dvs. kroppen.

Hela historien behandlar om ett företag som skulle hjälpa människor. De går först bra men sedan blir vinsterna mindre för att fler människor kommer tillbaka till programmet. Så laget och företagets VD kommer på idén att döda människor. Inte precis att döda dem men att tvinga kunden till självmord, vilket faktiskt hände.

Personligreaktion: Pjäsen är som en verklig svensk 1984. Ren briljans från en ung, duktig dramaturg och skådespelare. Pjäsen har också många minnesvärda repliker. Till exempel repliken att livet är som Vasaloppet där ”de bästa skidåkarna startar först och de sämre startar sist och inte har någon chans att vinna” är verkligen originell.

Ljuset och musiken är irriterande till början för de var så starka och direkt pekade mot publiken. För en professionell föreställning kan det vara farligt för publiken. Slutet av pjäsen behöver lite mer jobb. Jag gillade inte att den svagaste karaktären till slut dödar kunden och föreslår att ta kroppen till sommarstugan för att mala honom till köttfars. Ja, det låter roligt men det tar pjäsen till en nivå av galenskap som är onödig. Det räcker att karaktären dödar kunden för att kritisera galenskapen. Dessutom är det så hemskt att man inte behöver fortsätta med dialogen mellan de tre efter mordet. Jag tror att det kan vara bättre att ha kanske en femte karaktär som är en oskyldig åskådare för att neutralt presentera vad som hände. Den femte karaktären kan vara densamma som började inledningen till pjäsen.

Recension av ”Mig äger ingen”

Inledning

Om man tror att det är omöjligt för en författare att skriva 200 sidor om sin fulla far och skriva ytterligare 100 sidor om hur hon är ledsen visar Åsa Lindbergs Mig äger ingen att det faktiskt är möjligt.

Referat

Mig äger ingen är en bok om en far som arbetade 35 år på en metallfabrik i Västerås och hans dotter. Fadern (Leif Boris Anderson) dricker mycket, röker ännu mer och kan inte sluta att prata om saker som han inte har någon aning om. Åtminstone är det bilden som Lindbergs visar läsaren genom sina tonåringsögon.

Det är inte klart hur Leif behåller vårdnaden om Åsa för att Leif är en alkoholist som älskar sin dotter mycket men kan inte ta hand om henne. Han involveras med kvinnor av tvivelaktig karaktär som aldrig kan vara en mor för Åsa. Därför spenderade Åsa mycket tid hos farmor och farfar när hon var ung.

Åsas mamma är frånvarande från Åsas liv. Tanja, Åsas mamma, är dottern till en ambitiös rysk kvinna, Vera, som lämnade sin familj. Tanja gör samma sak och hon åker till Ryssland, därefter kom hon tillbaka till Sverige och blev senare ett Riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Även när Leif förlorade vårdnaden om Åsa för att han inte betalade hyran i åtta månader och myndigheterna upptäcker ett övergivet barn kommer inte bilden av Åsas mor.

Trots allt växte Åsa upp som en duktig tjej. När hon fyllde 18 år stack hon till Ungern på 1990-talet när Östblocket kollapsade. Hon återkom till Sverige där hon började sin utbildning i Uppsala och senare fick hon sin doktorand.

Novellen är sötsur. Med avstånden kom ett normaltillstånd mellan dotter och far. Dessutom förlorade Leif efter 35 år sitt jobb och blev arbetslös. Han slutade att dricka och försökte att hitta ett annat jobb utan framgång. Hans värld hade förändrats och han förändrades inte med den. Han vaknade upp i ett förändrat Sverige–ett Sverige som är utländskt.

Analys

Boken beskriver en förvirrad Åsa. Boken är uppdelad i två delar. I den första delen som tar två tredjedelar av boken beskriver Lindberg en jättedålig man som dricker, röker, pratar om politik utan en klar aning. Han kommer ut som en rasist och analfabet demagog. I den andra delen som tar en tredjedel av boken handlar det om hur Lindberg ser en far som älskar henne genom en stor och kraftig, rå känsla. Han är skrikig men ömtålig. Han tog till flaskan efter att hans politiska kvinna övergav honom. Han kunde inte sluta prata om rättvisa och orättvisa som faktisk var idiotiska ideologiska idéer.

Leif var en man av kontraster. Han älskade Sovjetunionen men han hatade kommunistiska stater som Rumänien där politiska ledaren, Ceausescu, hade sin utbildning i Sibirien (s. 137). Leif älskade socialismen och kapitalismen men försökte så mycket att vara en aristokrat för att på sin lediga tid klä sig i kavaj. Han tjatade på sin dotter när hon åt hamburgare för han tyckte att hamburgare är ”gangster”-mat. Leif älskade hamburgare efter att han provade en gång.

Leif är en komplex man och Åsas reaktion till honom förändras. Till slut, efter Leif dog, kommer Åsa med ett par rader av Gunnar Ekelöf för att beskriva Leifs liv, ”Mig äger ingen ej ens jag själv” (s. 285) vilken mening är att Leif är en moraliskt man som jobbar hård

Den första delen är episodisk men den ändra delen är kronologisk. Övergången kommer så snabbt och den kommer tvärt efter att Leif förlorade vårdnaden om Åsa. Åsas identitet utvecklas sedan. Hennes kritiska attityd förändras efter hon kommer från Ungern och hon började ha regelbunden kontakt med Leif. Hon blir gradvis den försumliga karaktären för att hon inte inbjöd sin far till sin doktoratsceremoni. Vid denna punkt skickar Leif pengar till Åsa även om han är sjuk och arbetslös. Till slut blir Leif oförvitlig och han slutligen dog av lungödem. Det enda sak Åsa kunde göra var att visa sig själv och läsaren hur trevligt av en man Leif var.

Boken är om ett surt förhållande mellan en ensam far och hans dotter under en tid när Sverige var mellan två världar, Öst och Väst, i Kalla kriget. Det handlar om en sötsur historia av en dotter som upptäcker sin far som misslyckas att anpassa sig till ett förändrat Sverige.

Omdöme

Det är inte enkelt att gilla boken efter två hundra sidor av en kritisk bild som visar en rasistisk full man. Slutet är minsann vackert med en dotter som kommer att älska sin fars nackdelar. Det sista citatet är lärorikt (s. 294):

Hur ska jag någonsin kunna förklara för dem [hennes barn] hur det känns att somna bredvid en utarbetad kropp som andas såväl svett, öl och ensamhet som en trotsig dröm om solidaritet och rättvisa.

Faktiskt kan jag inte ändra mig och gilla någonting bara för att författaren förändrade sin åsikt om sin far, och det finns en annat stort problem. Beskrivningen är retroaktiv så hon berättar historien även om hon förändrade sin åsikt om sin far. Dessutom gör författaren ingenting att hjälpa läsaren att läsa två hundra sidor om en full man. Det är särskilt fel för att hon beskriver sin fulla far nu, efter att han dog—när hon visste att han dog som en bättre man och hon presenterade inte en inledning eller detaljerar för oss att man ser en man som är inte en demagog. Det känns som att Lindberg lurar läsaren istället av att berätta en ärlig omvälvande berättelse. Lindbergs ståndpunkt är problematisk vilket förhindrar boken från att bli en klassisk novell.

Reaktion till skulle man skilsmässa efter en skilsmässa och efter om har gift om.

Kortsvar: Det är alltid bättre för förälder att vara isär än att vara ihop i en dålig relation men barns intressen kommer svarare att fakturera.

Analys: Hörförståelse presenterar en situation när båda förälder (både man och kvinna) skiljas och gifte om sig. Efter nio år de beslutade att skilja igen men deras barn växte upp tillsammans och blev syskon på riktigt. Nio år senare var det en hela situationen för barn som såg styvfamiljen som en riktig familj. Det på den kontexten att man måste analysera om man få skilja sig.

Det var två positioner här en personlig moral och juridiskt positioner. De får inte stämma överens hela tiden.

För den moraliska positionen är man, som jag ser, ha en enda chans i livet för att fela. Jag är inte emot skilsmässa men kanske om jag växte upp två hundra år tidigare skulle jag göra emot skilsmässa. I alla fall tror jag att skilsmässa är en nödligt socialt säkerhetsventil för människor att avhjälpa eller korrigera ett misstag när de träffade en fel person. Idag måste man inte gifta men när man gifta sig tar man ett beslut för att skapa en familj men en annan. Beslutet är viktigt för det skapa en socialt kontrakt när båda partner lita på varandra.

För den juridiska positionen är det svart att kontrollera att man inte få skiljas igen och kontrollera vad man tänka när man börja en relation. Till exempel på migrationsverket försöker dem att identifiera relationer som är på viktigt och efter spenderar många pengar är det fortfarande inte klart om de gör ett bra jobb. I alla fall kan man inte kontrollera en familj stryktur och planera för framtiden. Den kommer intressen av barnen att vara viktig. Min position är att det är alltid bättre för förälder att vara isär än att vara ihop i en dålig relation. En olycklig eller en deprimerande förälder är en dåligt förälder men en stark risk av missbruk. Det vi måste fakturera hela tiden.

På den situationen som vi hörde tror jag att det finns en stor skillnad hur gammalt barn är. Mina föräldrar skiljdes sig när jag var 27 och senare min far gifte om sig. Jag gillar min styvmamma men jag ska aldrig se henne som en mamma på riktig eller mina styvsyskon som en kärnfamilj. Det är också att jag inte hade komma när till min nya familj. Jag kan inte se att de kan vara jobbigt för mig att se min nya förälder att skilda sig. Jag är säkert tvärtom är det mycket svårare för yngre barn.

1. Hur stor del av alla barn lever i ombildade familjer?

12% under 17 år om ombildarfamilj: styr eller plast familj.

2. Hur var familjesituationen för mannen 1993?

Han var skild och hade ett barn som han delades med sin kvinna 50%-50% (en vecka med mamma och en vecka med honom).

3. Och hur var familjesituationen för kvinna han träffade?

Hon var ensam efter en skilsmässa med en dotter.

4. Vad var positivt med giftermålet 1995?

Deras barn kan ha syskon, t.ex. hans son kan ha en syster.

5. Vilka nya ord för familjemedlemmarna använde man?

Bonsyster, plastpappa (styvpappa) och styvmamma. Bonesson. Biomamma. Pyttipanna familj.

6. Vid tiden för nya skilsmässan var barnen 11 och 12 år. Vad hade de upplevt tillsammans under de 9 år som gått?

De växte upp som syskon på riktigt: de har lekatt ihop, hade samma kompisar och simmade tillsammans.

7. Vad är skillnaden mellan att vara biologisk förälder och styvförälder?

a. Enligt mannen som berättar?

Enligt mannen är för att vara biologiska förälder det är en livslång projekt men för att vara styvförälder kan det komma slut. Men han såg att det finns många saker som han kunde förutse nio år senare.

b. Enligt psykologen?

Enligt psykologen var det annorlunda reaktioner från förälder än från barn om styvfamiljen. Om förälder tänker att styvfamilj inte är på riktigt är det inte samma för barn. Barn ser ingen skillnad mellan kärnfamilj och styvfamilj.

8. Enligt psykologen bör man reflektera över vissa saker när man går in i relation där det finns barn. Vad bör man tänka på?

Absolut, enligt psykologen, finns det en stark förbindelse mellan styvförälder och styvbarn som styvförälder måste överväga. Det finns inte bara en ny partner men också finns det barnen också.

De ofrivilliga

Bakgrund

Fem historier–(1) tomten som hade ett fyrverkeri som exploderade i sitt öga; (2) frånskild chauffören som tar över busen; (3) två tonåringar som hittas vid motorvägen fulla (4) professorn som försöker att ta en position emot en gammal kolleg, och (5) en kille tvingades för att ha oral sex—hände under en typisk svensk sommar.

Utan titel är det jobbigt att se sammanbandet mellan alla episoder.

Handling

De finns tre steg, som jag såg, i alla episoder. Först och främst, karaktär placerades i en situation när hon/han har inge välj. För det andra presenterar filmen hur karaktärerna reagerar till situationen när de är ofriviliga. För det tredje presenterar filmen hur karaktärerna reagerar på situationen efter situationen där de är ofrivilliga.

Struktur

Strukturen är faktiskt schematiskt och episodiskt. Det finns inget sammanband utan titeln. Historien avstanna för en stund bara för att försätta igen. Den paus ger filmen en kontinuitet som inte finns baserad på bara historierna.

Personlig reaktion

Jag tycker inte om filmen. Det är nämligen omöjligt att gilla filmen. Genom flera chockerande historier presenterar den bara en dålig sida av Sverige och överlag av mänskligheten. Faktiskt stannar filmen i mitt minne och den ska stanna för att de bildarna är chockerande.

Teknisk var filmen spännande. Jag är mycket imponerad av hur mycket talanger svenska regissörer har. Jag är inte expert med undantag för två filmkurser i universitet så jag kan inte presentera en hel teknisk analys. Jag gillade kameraverken jättemycket. Till exempel använder regissören jättebra mörker för att presentera spänning. Och scenen som var helt mörk hade rätt längd för att hålla publiken orolig. Min favorit scenfavorit var på motorvägen när en bils chaufför stannar för att konfrontera barn som kastade en flaska på hans körande bil. När barnen springer liggande tjejen i vita byxor bredvid motorvägen. Skärmen är helt mörk med bara hennes vita byxor som symboliserar oskadlighet. Till den nästa scenen vet man inte vad som ska hända med tjejen och det är psykologiskt spännande–ska man se tjejen?; ska man plocka upp henne?; ska man misshandla henne?.

Det är faktiskt tufft att se hur filmen passar in med kursen för att budskapet inte är klart. Efter det kom fram i klassen att den här filmen är en inledning till nästa kapitel var det lite lättare att förstå. I alla fall var vissa scener groteska och olämpliga för många, särskilt om våld. Det kan väl finnas människor på kursen som är våldtäktsoffer—män eller kvinnor—för vilka filmen inte passar bra.