Kortsvar: Det är alltid bättre för förälder att vara isär än att vara ihop i en dålig relation men barns intressen kommer svarare att fakturera.Analys: Hörförståelse presenterar en situation när båda förälder (både man och kvinna) skiljas och gifte om sig. Efter nio år de beslutade att skilja igen men deras barn växte upp tillsammans och blev syskon på riktigt. Nio år senare var det en hela situationen för barn som såg styvfamiljen som en riktig familj. Det på den kontexten att man måste analysera om man få skilja sig.
Det var två positioner här en personlig moral och juridiskt positioner. De får inte stämma överens hela tiden.
För den moraliska positionen är man, som jag ser, ha en enda chans i livet för att fela. Jag är inte emot skilsmässa men kanske om jag växte upp två hundra år tidigare skulle jag göra emot skilsmässa. I alla fall tror jag att skilsmässa är en nödligt socialt säkerhetsventil för människor att avhjälpa eller korrigera ett misstag när de träffade en fel person. Idag måste man inte gifta men när man gifta sig tar man ett beslut för att skapa en familj men en annan. Beslutet är viktigt för det skapa en socialt kontrakt när båda partner lita på varandra.
För den juridiska positionen är det svart att kontrollera att man inte få skiljas igen och kontrollera vad man tänka när man börja en relation. Till exempel på migrationsverket försöker dem att identifiera relationer som är på viktigt och efter spenderar många pengar är det fortfarande inte klart om de gör ett bra jobb. I alla fall kan man inte kontrollera en familj stryktur och planera för framtiden. Den kommer intressen av barnen att vara viktig. Min position är att det är alltid bättre för förälder att vara isär än att vara ihop i en dålig relation. En olycklig eller en deprimerande förälder är en dåligt förälder men en stark risk av missbruk. Det vi måste fakturera hela tiden.
På den situationen som vi hörde tror jag att det finns en stor skillnad hur gammalt barn är. Mina föräldrar skiljdes sig när jag var 27 och senare min far gifte om sig. Jag gillar min styvmamma men jag ska aldrig se henne som en mamma på riktig eller mina styvsyskon som en kärnfamilj. Det är också att jag inte hade komma när till min nya familj. Jag kan inte se att de kan vara jobbigt för mig att se min nya förälder att skilda sig. Jag är säkert tvärtom är det mycket svårare för yngre barn.
1. Hur stor del av alla barn lever i ombildade familjer?
12% under 17 år om ombildarfamilj: styr eller plast familj.
2. Hur var familjesituationen för mannen 1993?
Han var skild och hade ett barn som han delades med sin kvinna 50%-50% (en vecka med mamma och en vecka med honom).
3. Och hur var familjesituationen för kvinna han träffade?
Hon var ensam efter en skilsmässa med en dotter.
4. Vad var positivt med giftermålet 1995?
Deras barn kan ha syskon, t.ex. hans son kan ha en syster.
5. Vilka nya ord för familjemedlemmarna använde man?
Bonsyster, plastpappa (styvpappa) och styvmamma. Bonesson. Biomamma. Pyttipanna familj.
6. Vid tiden för nya skilsmässan var barnen 11 och 12 år. Vad hade de upplevt tillsammans under de 9 år som gått?
De växte upp som syskon på riktigt: de har lekatt ihop, hade samma kompisar och simmade tillsammans.
7. Vad är skillnaden mellan att vara biologisk förälder och styvförälder?
a. Enligt mannen som berättar?
Enligt mannen är för att vara biologiska förälder det är en livslång projekt men för att vara styvförälder kan det komma slut. Men han såg att det finns många saker som han kunde förutse nio år senare.
b. Enligt psykologen?
Enligt psykologen var det annorlunda reaktioner från förälder än från barn om styvfamiljen. Om förälder tänker att styvfamilj inte är på riktigt är det inte samma för barn. Barn ser ingen skillnad mellan kärnfamilj och styvfamilj.
8. Enligt psykologen bör man reflektera över vissa saker när man går in i relation där det finns barn. Vad bör man tänka på?
No comments:
Post a Comment