Recension av ”Mig äger ingen”

Inledning

Om man tror att det är omöjligt för en författare att skriva 200 sidor om sin fulla far och skriva ytterligare 100 sidor om hur hon är ledsen visar Åsa Lindbergs Mig äger ingen att det faktiskt är möjligt.

Referat

Mig äger ingen är en bok om en far som arbetade 35 år på en metallfabrik i Västerås och hans dotter. Fadern (Leif Boris Anderson) dricker mycket, röker ännu mer och kan inte sluta att prata om saker som han inte har någon aning om. Åtminstone är det bilden som Lindbergs visar läsaren genom sina tonåringsögon.

Det är inte klart hur Leif behåller vårdnaden om Åsa för att Leif är en alkoholist som älskar sin dotter mycket men kan inte ta hand om henne. Han involveras med kvinnor av tvivelaktig karaktär som aldrig kan vara en mor för Åsa. Därför spenderade Åsa mycket tid hos farmor och farfar när hon var ung.

Åsas mamma är frånvarande från Åsas liv. Tanja, Åsas mamma, är dottern till en ambitiös rysk kvinna, Vera, som lämnade sin familj. Tanja gör samma sak och hon åker till Ryssland, därefter kom hon tillbaka till Sverige och blev senare ett Riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Även när Leif förlorade vårdnaden om Åsa för att han inte betalade hyran i åtta månader och myndigheterna upptäcker ett övergivet barn kommer inte bilden av Åsas mor.

Trots allt växte Åsa upp som en duktig tjej. När hon fyllde 18 år stack hon till Ungern på 1990-talet när Östblocket kollapsade. Hon återkom till Sverige där hon började sin utbildning i Uppsala och senare fick hon sin doktorand.

Novellen är sötsur. Med avstånden kom ett normaltillstånd mellan dotter och far. Dessutom förlorade Leif efter 35 år sitt jobb och blev arbetslös. Han slutade att dricka och försökte att hitta ett annat jobb utan framgång. Hans värld hade förändrats och han förändrades inte med den. Han vaknade upp i ett förändrat Sverige–ett Sverige som är utländskt.

Analys

Boken beskriver en förvirrad Åsa. Boken är uppdelad i två delar. I den första delen som tar två tredjedelar av boken beskriver Lindberg en jättedålig man som dricker, röker, pratar om politik utan en klar aning. Han kommer ut som en rasist och analfabet demagog. I den andra delen som tar en tredjedel av boken handlar det om hur Lindberg ser en far som älskar henne genom en stor och kraftig, rå känsla. Han är skrikig men ömtålig. Han tog till flaskan efter att hans politiska kvinna övergav honom. Han kunde inte sluta prata om rättvisa och orättvisa som faktisk var idiotiska ideologiska idéer.

Leif var en man av kontraster. Han älskade Sovjetunionen men han hatade kommunistiska stater som Rumänien där politiska ledaren, Ceausescu, hade sin utbildning i Sibirien (s. 137). Leif älskade socialismen och kapitalismen men försökte så mycket att vara en aristokrat för att på sin lediga tid klä sig i kavaj. Han tjatade på sin dotter när hon åt hamburgare för han tyckte att hamburgare är ”gangster”-mat. Leif älskade hamburgare efter att han provade en gång.

Leif är en komplex man och Åsas reaktion till honom förändras. Till slut, efter Leif dog, kommer Åsa med ett par rader av Gunnar Ekelöf för att beskriva Leifs liv, ”Mig äger ingen ej ens jag själv” (s. 285) vilken mening är att Leif är en moraliskt man som jobbar hård

Den första delen är episodisk men den ändra delen är kronologisk. Övergången kommer så snabbt och den kommer tvärt efter att Leif förlorade vårdnaden om Åsa. Åsas identitet utvecklas sedan. Hennes kritiska attityd förändras efter hon kommer från Ungern och hon började ha regelbunden kontakt med Leif. Hon blir gradvis den försumliga karaktären för att hon inte inbjöd sin far till sin doktoratsceremoni. Vid denna punkt skickar Leif pengar till Åsa även om han är sjuk och arbetslös. Till slut blir Leif oförvitlig och han slutligen dog av lungödem. Det enda sak Åsa kunde göra var att visa sig själv och läsaren hur trevligt av en man Leif var.

Boken är om ett surt förhållande mellan en ensam far och hans dotter under en tid när Sverige var mellan två världar, Öst och Väst, i Kalla kriget. Det handlar om en sötsur historia av en dotter som upptäcker sin far som misslyckas att anpassa sig till ett förändrat Sverige.

Omdöme

Det är inte enkelt att gilla boken efter två hundra sidor av en kritisk bild som visar en rasistisk full man. Slutet är minsann vackert med en dotter som kommer att älska sin fars nackdelar. Det sista citatet är lärorikt (s. 294):

Hur ska jag någonsin kunna förklara för dem [hennes barn] hur det känns att somna bredvid en utarbetad kropp som andas såväl svett, öl och ensamhet som en trotsig dröm om solidaritet och rättvisa.

Faktiskt kan jag inte ändra mig och gilla någonting bara för att författaren förändrade sin åsikt om sin far, och det finns en annat stort problem. Beskrivningen är retroaktiv så hon berättar historien även om hon förändrade sin åsikt om sin far. Dessutom gör författaren ingenting att hjälpa läsaren att läsa två hundra sidor om en full man. Det är särskilt fel för att hon beskriver sin fulla far nu, efter att han dog—när hon visste att han dog som en bättre man och hon presenterade inte en inledning eller detaljerar för oss att man ser en man som är inte en demagog. Det känns som att Lindberg lurar läsaren istället av att berätta en ärlig omvälvande berättelse. Lindbergs ståndpunkt är problematisk vilket förhindrar boken från att bli en klassisk novell.